Sverige är ett skogsland, i synnerhet norra Sverige. Här har skogsbruk bedrivits under lång tid och påverkat betydligt mer än hälften av vår landareal. Sveriges riksdag har beslutat om miljökvalitetsmål för hur tillståndet i miljön ska vara år 2020. För att Sverige ska uppnå dessa miljömål och våra internationella åtaganden som rör skog, så behöver naturresursen skog hanteras på ett nytt sätt.

Idag finns inget samlat grepp om hur skogen används, vilka värden som finns i landskapet och var dessa finns. Lagstiftningen för skogsbruk, Skogsvårdslagen, reglerar inte markanvändningen på landskapsnivå utan på små specifika ytor, de områden som ska avverkas. Bristen på helhetsperspektiv och landskapsplanering gör det svårt att hålla skogsbruket inom ekosystemens ramar. Idag är skogslandskapet uppsplittrat med stora arealer monoton och likåldrig skog, där små fragment av värdefulla naturliga skogar återfinns som öar.

För att uppnå ett ekologiskt funktionellt landskap, där skogens alla ekosystemtjänster bevaras och kan nyttjas även av framtida generationer, krävs såväl hållbara bruknings-metoder och skyddade områden, som ekologiska spridningsvägar. Gränsen mellan odlingslandskap och skog måste också ingå i landskapsplaneringen, eftersom många djur och växter trivs i dessa kantzoner. Landskapet behöver betraktas som en helhet, där såväl exploatering som naturvårdsinsatser samordnas. Men idag är ansvaret uppdelat mellan olika politikområden, olika myndigheter och många aktörer. Även om skogsbruket, precis som övrig markanvändning, redan idag egentligen ska styras av miljöbalken, så sker inte detta eftersom detaljregleringen för skogsbruket finns i en egen lag vid sidan om miljöbalken.

För att kunna uppnå ett hållbart skogsbruk krävs en helhetssyn på markanvändningen över hela landarealen. Det kräver planering på landskapsnivå där så många som möjligt bidrar med kunskap och detaljfakta om de värden som finns. Såväl skogslevande djur och växter som människor är beroende av ett fungerade ekosystem. Även skogens sociala värden för upplevelser, friluftsliv och hälsa är viktiga, men behöver få genomslag i samhällsplaneringen.
Naturskyddsföreningen anser därför att skogsvårdslagen måste inarbetas i miljöbalken, det regelverk som styr annan exploatering av naturen. Först då blir en helhetssyn möjlig, vilket är en förutsättning för en långsiktigt hållbar markanvändning.

Karin Åström, vice ordförande Naturskyddsföreningen
Staffan Landström, ordförande Naturskyddsföreningen Västerbottens län

Publicerad i Norran 23 juni 2014.