(2018-01-16) Samtidigt som solrevolutionen tar ordentlig fart globalt, tuffar kärnkraften vidare i Sverige och skapar varje år mer än 100 ton radioaktivt avfall, fast det ännu inte finns någon säkert sätt att slutförvara det. Samtidigt planeras nya reaktorer i vårt närområde, trots att flera olyckor har visat kärnkraftens risker.
Domstolsförhandlingarna om tillstånd för ett slutförvar av radioaktivt kärnavfall avslutades i höstas. I slutet av januari väntas domstolens yttrande. Därefter ligger avgörandet hos regeringen. Avfallet behöver förvaras säkert i 100 000 år. Det är en tidsrymd som de flesta av oss inte kan föreställa sig. Under förhandlingarna om slutförvaret har flera forskare visat att den metod som kärnkraftsbolagen valt för slutförvaret har stora brister. Bland annat finns farhågor att kopparkapslarna som kärnavfallet ska förvaras i inte kommer att hålla under den enorma tidsrymd det handlar om.
Kärnkraftens oöverskådliga risker, både i dag och i framtiden, är viktiga delar av Naturskyddsföreningens arbete med energifrågor. Föreningen arbetar för ett långsiktigt hållbart energisystem. I det ingår inte kärnkraften. Argumenten mot kärnkraft är många och flera är tillräckligt allvarliga var för sig för att säga stopp: Risken för en kostsam olycka, en begränsad tillgång på nytt uran, hälso- och miljöproblem i samband med uranbrytning och ett livsfarligt avfall utan säkert slutförvar.
Internationella erfarenheter visar att det i dag är billigare att bygga förnybar energi än att bygga ny kärnkraft, trots att kärnkraftsindustrin är subventionerad genom en för låg riskkostnad. I Sverige är den ekonomiska garantin vid en kärnkraftsolycka på väg att höjas från cirka tre miljarder till tio miljarder kronor. Kostnaden efter olyckan i Fukushima förväntas emellertid överstiga 10 000 miljarder kronor.Om det skulle inträffa en svår olycka i Sverige, är det skattebetalarna som får stå för den största delen av notan.
I oktober kom nyheten att den finska reaktorn Olkiluoto 3 som byggs på andra sidan Bottenhavet blir ytterligare ett halvår försenad. Totalt är reaktorn nu försenad med tio år, och beräknas vara i drift 2019 i stället för 2009. Reaktorn kommer att bli den största i Norden, med en effekt på 1 600 megawatt, och kommer därför att ytterligare belasta driftsäkerheten i det nordiska elsystemet. Kostnaden för att bygga kärnkraftverket som från början beräknades uppgå till tre miljarder euro är nu mer än tredubblad till över tio miljarder euro.
Kärnkraften hör inte framtiden till. Det gör däremot solenergin. Mängden solceller i världen har tredubblats på fem år. Under första halvåret 2017 installerade enbart Kina 24 000 megawatt solceller. I juli, efter en ny rekordmånad, uppnådde Kina i förtid landets solenergimål för år 2020. Priserna på solceller fortsätter falla och ger goda förutsättningar att bygga solparker även i Norden.
Att under dessa förutsättningar gå vidare med nyetablering av ett finsk-ryskt kärnkraftverk i Pyhäjoki vid Bottenviken är ogenomtänkt, dyrt och riskfyllt. Dessutom behövs då ytterligare ett slutförvar, eftersom det inte kommer att finnas plats för mer avfall i det finska slutförvar som påbörjats. I framtiden kan det i värsta fall alltså finnas tre läckande slutförvar runt Östersjön.
Vi säger nej till all ny kärnkraft. Vi vill att kommande generationer ska få en annan framtid. Det är dags att ta ansvar för den nu: En förnybar framtid utan kärnkraft.
Johanna Sandahl,ordförande, Naturskyddsföreningen
Stig Sörlin, ordförande, Naturskyddsföreningen i Norrbottens Län
Mats Djupsjöbacka, ordförande, Naturskyddsföreningen i Västerbottens Län
Lena Lagerstam, talesperson Kärnkraftsfritt Bottenviken
Kommentera