Viltvård: Hur många vargar får det finnas i länet?

Viltförvaltningsdelegationen har i sommar diskuterat hur många vargar det ska finnas i Västerbotten och länsstyrelsens förslag är en miniminivå på noll vargar. Naturskyddsföreningens Krister Persson menar att det rimmar illa med tagna riksdagsbeslut och begär ett förtydligande i en skrivelse till länsstyrelsen:

Landshövding Magdalena Andersson
Länsstyrelsens Naturvårdsenhet:
Naturvårdschef Björn Jonsson
Rovdjursansvarig Michael Schneider

Vid Viltförvaltningsdelegationens (VFD) sammanträde 140605 fattades beslut beträffande miniminivåer för rovdjur i Västerbotten. Det av Länsstyrelsen beredda förslaget vann stor majoritet vid omröstningen. Innebörden av detta är bl.a. att miniminivån för varg i länet satts till noll. Inför beslutet fanns också motförslag från naturvårdsintresset med ett annat innehåll, vars innebörd var att miniminivån för varg är en vargföryngring för länet. Då förslagen debatterades yttrades från S-ledamoten att ”riksdagen fattat beslut om att det inte skall finnas varg i renskötselområdet”. Ordföranden redogjorde för informella samtal med ledamöter av miljö och jordbruksutskottet där det framkommit att ”riksdagen beslutat att det inte skall finnas vargföryngringar i renskötselområdet”. Det tydliggjordes i diskussionen och i inlämnat förslag att naturvårdsintresset har en annan uppfattning vad gäller innebörden av det fattade riksdagsbeslut som rör vargens förekomst i Sverige. Det finns nu anledning att klargöra förhållandet; vilket beslut har riksdagen fattat och vad är innebörden av riksdagsbeslut rörande vargens utbredning i Sverige.

Frågan diskuterades i riksdagen 25/6 efter en interpellation från Helen Pettersson (S) som ställts till miljöministern och då med särskilt fokus på vargförekomst i renskötselområdet (se nedan).

Lena Ek svarade i riksdagen med att konstatera att riksdagsbesluten som fattats 2001 och 2013 båda har innebörden att ”enstaka föryngringar av varg kan förekomma i renskötselområdet där de gör minst skada”. Den skillnad om finns mellan beslutet 2013 och tidigare riksdagsbeslut rör avgränsningen till vinterbetesområdet, men som nu ökats till att omfatta det boreala området av renskötselområdet beskriver ministern som ”marginell”.

Här är en länk till riksdagsdebatten i sin helhet (35 min).

Undertecknad finner det angeläget att Viltförvaltningsdelegationens ledamöter får en korrekt beskrivning gällande riksdagens beslut. Miljöministern som företräder hela regeringen i denna fråga måste betraktas som en mycket viktig uttolkare av riksdags beslutet.

Det är naturligtvis också viktigt att vi i VFD har en klar uppfattning om vilka förutsättningar och ramar vi har att förhålla oss till då beslut skall fattas och att det underlag som utgör grund för beslut är korrekt.

Det är min förhoppning att vi i nästa möte återkommer till den här frågan och att det tydliggörs för alla, vad riksdagen faktiskt beslutat.
Åheden 30/7 2014
Mvh Krister Persson

Interpellation 2013/14:529 Vargens utbredning
av Helén Pettersson i Umeå (S)
till Miljöminister Lena Ek (C)

Vi har genom åren uppfattat det som att vi har haft en relativt bred enighet i kammaren om att inte tillåta vargrevir i renskötselområdet. Det har varit en viktig princip för att säkra renhållningen och traditionerna i Sápmi. Skrivningarna kring varg i renskötselområdet i den senaste rovdjurspropositionen har av många tolkats som en förstärkning av denna enighet.

När nu Naturvårdsverket i en skrivelse till länsstyrelserna hävdar att det ska finnas 30 vargar inom renskötselområdet, likväl som 30 vargar i det södra förvaltningsområdet, så är detta en helt ny inriktning på vargpolitiken.

Har miljöministern gjort ställningstagandet att det är rimligt med den nya inriktningen på vargstammens utbredning och att det är förenligt med det beslut som riksdagen nyligen fattat i enlighet med proposition 2012/13:191 En hållbar rovdjurspolitik?

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *